nu skymtas slutet av detta kapitel också.

Veckorna flyger iväg en efter en. Önskar att jag kunde stanna upp 5 minuter och bara vara. Inte tänka på vart jag ska ta vägen om 4 månader då jag inte har en skola att gå till som jag har haft 90% av mitt liv . Hjärnan har gått och gömt sig någonstans och det de sista pluggandet går väldigt trögt. Men när ögonen faktiskt håler sig uppe 5 minuter fortsätter jag med pluggandet, fikar med vänner också går på loppisar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0